För ett par år sedan verkade som den eviga bröstförstoringstrenden vände (jag vet ärligt tala inte hur det ligger till nu). Helt plötsligt blev det modern med bröstförminskning istället. En rad kända kvinnor som dittills i varje fall delvis varit berömda för sin omfångsrika och i varierande grad naturliga byst bestämde sig via ingrepp gå ner några storlekar. Jag vet inte vad man ska säga om det. Bra kanske? Bra så länge inte en massa unga tjejer känner att de måste skaffa större bröst för att vinna uppskattning, bra för att det är tråkigt med likriktning. Alla av kvinnligt kön måste inte nödvändigtvis se ut som ett P i profil. Jag tycker inte det i varje fall. Annars har jag väl inte så där jättemycket att tillägga i frågan. Det är inte min uppgift direkt, nej jag gillar mer att observera, skriva ner korta reflektioner och så vidare. Det räcker bra för mig.

Man får ofta, tycker jag, höra påståendet att i större städer är man helt anonym ifall någon blir sjuk eller råkar utför en olyckshändelse av allvarligare slag går folk bara förbi eller vänder sig bort. Jag håller inte med riktigt, det där stämmer inte överens med mina egna erfarenheter. För inte så länge sedan promenerade jag längs en helt vanliga gata i ganska så vanliga storstad. Så plötsligt bara några meter framför mig faller en man ihop som en säck potatis. Om nu de här påståendena om storstadsbornas inneboende känslokyla skull stämma hade alltså ingen hjälpt den här mannen. Men det var tvärtom. På några sekunder var ett tiotal personer framme vid den medvetslöse varav en särskilt företagsam omedelbart gav första hjälpen. Jag har sett likande saker vid ett flertal tillfällen. Nu är det förstås så här att eftersom en storstad har fler invånare än en liten by så finns det också fler egoistiska och känslokalla människor. Men det här med att alla i större städer struntar i varann håller jag bara inte med om.